För två år sen hade jag aldrig hört talas om uttrycket VAB. Eller "att vabba" som verbet blir på svenska. Vafnåt? sa jag när en kompis använde uttrycket på ett för henne självklart sätt. Idag vet jag, precis, vad det står för. Det är väl så att man skaffar sig en helt ny horisont med barn.
E hade fortfarande feber igår (måndag), så vi höll henne hemma och A ringde runt till barnläkare för att boka en tid. Vårdguidens rekommendation i söndags. Ingen hade tid. Men vår vanliga husläkare tog emot oss. A vabbade förmiddag och jag tog över från 13.
Var hos läkaren och allt såg bra ut. Lämnade blod och satte på en påse för urinet, då de små inte kissar på beställning i en kopp. Jag hade en egen läkartid, så iväg till den, vänta, kolla, få kortison i foten och så tillbaka till labbet för att lämna urinet. En liten skvätt i påsen, men det räckte. E glad hela tiden. Proverna var bra. Skönt att det inte var något allvarligt, men som vanligt frusterande att doktorn då "inte gör något". Man vill ju ha hjälp. Dock mycket bra läkare. Kanske för att han var ung (ST) och fortfarande "hungrig"?
E fortsatt pigg på em och kvällen. Åt lite av opa Es goda paj och drack massor till middag. Åt vindruvor och gröt innan läggdags. Slocknade direkt.
I morse (tisdag) var febern borta. E har sovit okej i natt, vaknade halvett och ropade på "maaaammmaaa". Jag gick in och la mig hos henne, så A skulle få vila lite. Hon är helt slut stackarn efter att ha haft E klängandes på sig varenda natt i flera veckor. Somnade om vaknade 7.15.
Duschade, åt gröt, ägg och vindruvor. Har varit på jättebra humör hela förmiddagen. Åt ok till lunch. Nu sover hon, så jag kan passa på att jobba lite. Hann med en del saker i morse också, medan hon leker själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar