2006-12-23

Julkortsblogg 2006


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.


Fast i vårt fall är alla vakna. Har precis avslutat köttbullslagningen. E är i sitt rum och ritar. A är i tvättstugan.

Men visst är det jul; Sillen står och drar sedan igår. Surdegarna är uthällda (vi använde jäst i brödet istället). Och köttbullarna står och svalnar.

Så här dan före dan vill vi förmedla lite tankar och kärlek till alla nära och kära. Det har, i vanlig ordning gått fort.

E började på förskola i våras, samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet. Efter en snuvig vårtermin har det bara varit en VAB-dag under hösten. Immunförsvaret har gått från 0 till 100 snabbt.

Fem veckor tillsammans på Gotland utan en massa måsten var precis vad den här familjen behövde. Vi tog dagarna som de kom. Badade, lekte i sandlådan och bara var. Dock med det lilla tillägget att A började må illa igen...

Efter några dagars fundering fick vi bekräftat: E ska bli storasyster!

A har slitit hårt med sitt nya jobb fastän hon mår illa dygnet runt. Tänk dig att du är bakis. Jämt. (eller magsjuk - A:s tillägg) Går inte att föreställa sig. Hon har gjort massa roliga saker på jobbet vilket har fått henne att kämpa på. Nu är det bara tre månader kvar.

Mitt jobb peakade i sep-okt med lanseringen av vår största marknadsaktivitet någonsin. Därefter har det inte varit lugnt, men mycket konsolidering. Till våren väntar nya spännande projekt.

I början av hösten var vi ute mycket, hämtade E på dagis och gick antingen till stora parken eller bara hängde på innergården.

E har börjat på gymnastik. Hon älskar sin gympadräkt ('jympadRRRRRRRäckkkken') och att göra kullerbyttor. I går kväll underhöll hon i hallen med att marschera fram och tillbaka med händerna i luften - "jag strrrrrräcker på mig".

Hon trivs på förskolan och det har blivit bättre ordning. Personalen har hittat sina roller och rutiner. Barnen känner varandra och det funkar bra att hämta och lämna. Bästa betyget är att E inte vill gå hem när vi hämtar henne.

Årets roligaste:
1. Att se E utvecklas. Språket utvecklas i enorm fart och hon skojar och luras ofta med oss.
2. E och H som gick på Es förskola i våras började ny förskola i höstas. Trots detta pratar E ofta om dem. ”Träffa E + H idag!” Och IMM har lämnat storstaden för ett torp (ack så rätt i tiden!). Och CMTF har flyttat till Florida, men trots det pratar E ofta om alla gamla mammagruppskompisar, även om vi inte träffas lika ofta längre.
3. Bebisen så klart.
4. Alla nya bebisar som fötts detta år.

Årets jobbigaste:
1. Nattningen och sömnen. Det är en fajt varje dag. ”Ont i magen.” ”Törstig.” ”Maaaaaaaammmmaaaaa…” (Jag förstår att man använder avbruten sömn som tortyr, A:s kommentar)
2. llamåendet

Årets galnaste:
Vilken unge gillar inte socker? När vi var på picknick i Hagaparken. Och hade med oss både mackor och termos. E tyckte inte alls om varm choklad, hon ville hellre ha vatten. Något som supermamma och –pappa inte alls tänkt på att ta med. Trodde att E som inte äter sötsaker skulle älska varm choklad, men ack så fel vi hade.

Årets knasigaste:
Vädret. Det har varit varmt och regnigt hela hösten, förutom någon vecka i november då det visst var något konstigt vitt på marken. Om jag bara kunde komma på vad det kallas…

Årets populäraste:
Pippi. Ett tag snittade E samma pippiskiva två gånger om dagen. Även på vardagar, vilket i princip innebar att hon såg den all vaken hemmatid. Pippi är Es hjältinna. Pippi är numera begränsat så vi får chans att umgås med E. Senast idag ville E åka båten till Gotland och hälsa på Pippi. ”Nej, tomten inte komma! Vi åka till Gotland hälsa på Pippi. Det kul.”

God jul och gott nytt år!

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej kära ni!Gud vad jag saknar er! Pá julafton va det ok att inte va hemma som vanligt, vi hade ju fullt upp hemma hos oss med den tyska släkten. Men sá lángsamt börjar längtan komma fram och jag undrar hur jag ska orka hálla mig till juni, dá Faster M och Onkel S äntligen kan hälsa pá i sverige och mitt älskade Gudbarn!
Men vad gör man inte för att komma vidare pá jobbet, tyvärr tar min utbildning som jag gör pá kvällar och helger, all min lediga tid "snyft".
Men vi fár höras pá telefonen. Sá som pá Juldagen, när E och jag pratade. Hon önskade God Jul och sa "hälsa Sigiiii" snacka om att S blev stolt! Kramar faster M