E har tappat sin första tand. Det var lite ångestladdat, hon ville verkligen inte tappa den. Och absolut inte ge bort den till tandfen. Nej, tanden skulle ligga i ett glas med vatten. Glaset ställde vi i köksfönstret med baktanke att slänga tanden när E var mogen för det. Det gick lite fortare än vad vi hade väntat.
Vi fick hjälp av En att sätta upp en hylla i tvättstugan, E var på kalas, efter att jag kört En hem röjde jag i köket innan jag skulle hämta E. Då upptäckte jag att tandglaset stod upp och ner. Märkligt. Varken jag, P eller I hade rört glaset. Ringer En och frågar om han hällt ut E tand. Nej, jag tog ett glas med vattten och fyllde på det och drack upp. Ooops vad säger vi nu till E. Tror inte att hon ser det roliga i det här än.
Mycket riktigt. I som följde med och hämtade E kunde inte hålla tyst utan säger i bilen på väg hem: "E vet du, Opa har druckit upp din tand och jag vet att du kommer att bli jäääätteledsen." Varav E kontrar: "Luras du nu I? Man får inte ljuga. Mamma, är det sant, har opa druckit upp min tand." Jag är glad att jag inte såg henne i ögonen, hade så svårt att hålla mig för skratt. "Eh.. ja, älskling, han råkade dricka upp din tand." Sen bröt hon ihop. Man kanske kan få två guldpengar för en tand som blivit uppdrucken?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar