Inskolningssamtal

I dag var det dags. dags att träffa Es kontaktperson på förskolan (eller, på vardaglig svenska; hennes "dagisfröken").

Upp 6.30, morgonrutin inkl välling och frukost, men inget duschande, för E. Påklädning och så gick vi iväg i snöyran.

Förskolan öppnar nu, vi är första kullen. Tre avdelningar, alla barn i princip i samma ålder (12-24 mån). Lokalen blev tillgänglig typ i oktober, och har varit kontor innan, så de har gjort omfattande ombyggnad ända sen dess. Det märktes att de hade mycket kvar. Förhoppningsvis blir det klart till måndag då inskolningen börjar.

Jag har inte varit där förut, men nu skulle jag äntligen få se var min dotter skulle tillbringa sina dagar under den närmsta framtiden.

Förutom byggröran, smutsen och att de inte fått alla leksaker och så på plats var det tre saker som slog mig:

1. Först och främst, Es fröken verkar jättemysig. Lugn, engagerad och "mysig". Vilket nog, i slutändan, är det absolut viktigaste för att barnen (och de vuxna) ska känna sig trygga och utvecklas.
   
2. För det andra, mörkt och instängt. En del av lokalen ligger under innergården och saknar fönster. Det finns bara fönster i de tre rum som vetter mot gatan samt två små källarfönster i ett lekrum som ligger innanför gatan. Det stora lekrummet (där 30 barn även ska sova, samtidigt - vilket kanske blir en helt separat historia som vi får återkomma till) och ena matrummet saknar helt fönster. De har pratat om takfönster. Annars får vi hålla oss ute på helgerna och dubbla antalet AD-droppar för att undvika benskörhet...
   
3. Slutligen, i de rum som ligger under gatunivå var det väldigt kallt. Vi pratar "lika kallt som hemma hos oss när vi flyttade in", dvs ner mot 12 grader. Men, då var det typ 20 minus ute. Nu är det runt nollstrecket och ändå väldigt kallt. Hoppas värmen kommer igång.

Men, summa summarum, känns det bra och man får nog ta att första halvåret är lite rörigt. Pratade med en förälder som fått dagisplats alldeles runt hörnet - det startar också nu - och där hade de inte ens fått information om inskolningen eller pratat med sina respektive fröknar. Det finns alltid någon som har det värre. (F-n vad bitter man låter när man skriver så där)

Nu börjar nästa stora omställning - dagis kombinerat med jobb. A har i alla fall fått träna på jobbet i fem månader. Jag kommer nog få en liten chock till att börja med.