Åter till verkligheten

Årets första "vanliga" vecka har inte varit så värst vanlig. A har varit dunderförkyld och har jobbat hemifrån, vilket har gjort att jag och E har fått en mjukstart efter den långa ledigheten under jul, nyår och trettonhelg.

Vad var det nu man gjorde på dagarna? Och när?

Har mestadels hängt i parken på förmiddagarna, så A ska få arbetsro. Under jul och nyår har vi sett alla avsnitt av lost, på nya tv:n. Nu tillhör vi den stora skara som otåligt väntar på nästa veckas avsnitt. En viktig insikt, förutom att det är något skumt med den där ön: det finns alltid någon som har det värre. :-)

Vi känner oss på något vis lite starkare, lite bättre, lite gladare. Kan vara ledigheten (utan en massa måsten) eller så börjar vi så smått komma in i det nya livet. Vänja oss kanske man kan säga.

Pratade med två andra pappor i torsdags, vars döttrar var 6 respektive 9 månader. De kände sig väldigt vilsna just nu. Kom på mig själv med att säga "mitt föräldraskap" och "det blir bättre, även om det inte känns så just nu". Vuxet.

Vi har gjort en massa skoj i veckan. Var på middag hos P och E i onsdags. N+J samt S var också där. Supermysigt, även om E vägrade somna borta. Hon fick underhålla oss alla istället. Somnade i vagnen på vägen hem.

Igår under sovtiden hörde vi plötsligt dig spela munspel. Hur kom du åt det? Några minuter senare kliver du ut i hallen, med stapelboxarna i handen. Du hade klättrat ur din säng!

Iofs med hjälp av extrasängen som står i ditt rum, men ändå. Nu kommer den tiden, då man aldrig vet om man får vara i fred. Har hört andra pappor beskriva tiden efter spjälsäng - barnen går upp, tänder och sätter sig och leker istället för att sova. Nya utmaningar!

Igår kväll var jag och A på Hälsingborg, med E+A. Så fantastiskt gott, även om de gjorde tre tabbar. De lyckades dock gott och väl att kompensera oss - Sex prickar även från oss.

Du har varit hos mormor och opa E under tiden. Mamma hämtade dig på stan idag, efter sin klippning. Nu ligger du i din säng och snörvlar, i morgon ska vi nog träffa farmor och farfar. Samt städa här hemma.

Bara en vecka kvar nu, sen börjar inskolningen. Och om två veckor börjar jag jobba igen. Det blir en helt annan verklighet.