Lycklig av barnkiss!

Tänk att man kan bli så lycklig av barnkiss. I har varit rejält hängig med feber, hosta, snuva och allmänt apatisk. I sex dagar har vi fått tvångsmata henne med vätska, alvedon och penicillin. Blöjorna har knappt varit blöta, I har hängt som en trasdocka i min famn och flämtat. När P har tagit henne har hon gråtit, snorat, slemmat igen och hostat tills hon kräkts. En av dessa gånger var vi tvungna att duscha av henne och hon kissade på golvet i badrummet. Vilken lycka! Då hade hon inte kissat på sju timmar. Tack och lov är hon på bättringsvägen nu.

Efter några vändor till sjukhuset konstaterade de att hon hade öroninflammation och inte urinvägsinfektion som de sa tidigare. Penicillinet slemmade igen henne helt. 5 ml känns verkligen som 3 liter när man ska tvinga i ett litet barn. Hon fick inte behålla någonting. I desperation med gråten i halsen ringde jag vår husläkares sekreterare som såg till att han ringde upp! Vi fick nytt penicillin och stöd - underbart. Jag är verkligen tacksam!

I hela denna röra är vi som vanligt otroligt tacksamma för våra nära och kära som ringer, stöttar och tänker på oss! Ett extra tack till mamma och EO som hämtat E och varit här jättemycket, min bror för alla medicinska råd och ditt tålamod med en orolig syster, pappa som skjutsat oss, farfar för barnvaktshjälp och I för att du lyssnat på min gråt och klagan.

Veckans ros: Vårdguiden

Förra veckan fick E blåsor på tungan. Gjorde så att hon hade svårt att äta och dricka. Även om de inte smittade fick hon vara hemma. Utan näring klarar man inte dagis.

I måndags kräktes hon. Så här i efterhand måste det bero på två flaskor välling på för kort tid. Men mamma oroade sig för magsjuka. Hur som helst fick E feber (igen) och har varit hemma under veckan. Inget allvarligt, så hon har varit pigg och understimulerad utan kompisar och saker att göra. Blir lätt så när mamma inte sover på nätterna och I dessutom varit lite hängig och kräver extra uppmärksamhet på dagarna.


I fredags var I varm och hade ca 39. I går hade hon 40,5 och var rejält hängig. Nu på morgonen har hon 40,3. Vi pillar i henne alvedon, vätska och koksaltlösning för att hon ska andas lättare.

Veckans ros går till alla underbara på vårdguiden. Snorsugen får också en varm tanke.

Jag tycker om mig själv.

Ligger och ska natta E när hon kramar mig hårt och säger: "Jag tycker mest om dig mamma. Min mamma." Jag svarar att jag älskar henne och att det är min E. Efter ett tag säger hon: "Mamma, jag tycker om mig själv också." Underbart! Det värmer mitt hjärta.

Hur kommer bebisar ut?

Så har då E funderat ordentligt på hur bebisar kommer ut. Jag stökade i köket efter middagen när E kom in och började prata om P och E. Ungefär så här lät vårt samtal:

"Mamma när jag var liten i somras hade E ingen bebis i magen".
"Nej, det stämmer. Och snart är bebisen klar och vill komma ut."
"Men hur kommer den ut egentligen? Kommer den genom snippan?"
"Ja, det gör den faktiskt"
"Nej, så tokigt. Det går ju inte"
"Jo, bebisar kommer ut genom snippan. Konstigt va, att en bebis kan komma ut där"
"Men, de borde ha fönster och en dörr som de kan komma ut genom"
"Ja, tänk, det vore ju bra"
"Men, hur kommer de ut?"
"De ligger i magen och växer och när de har vuxit klart kommer de ut med huvudet först"
"Gör det ont när bebisar kommer ut genom snippan"
(Här funderade jag på om jag skulle berätta HUR ont det gör... :-))
"Ja, det gör ont när bebisar kommer ut, men det är bara en kort stund. Och så fort bebisen är ute så slutar det att göra ont. Det gjorde ont när både du och I föddes, men så fort ni var ute så kändes det bra igen."
"Jag tycker de borde ha en dörr och fönster"

Gillar mamma

När jag nattade E sa hon. "Mamma, jag tycker om dina bröst. De är så varma och sköna. De är så mjuka att hålla i, mycket skönare än att hålla dig i handen."