Så har då E funderat ordentligt på hur bebisar kommer ut. Jag stökade i köket efter middagen när E kom in och började prata om P och E. Ungefär så här lät vårt samtal:
"Mamma när jag var liten i somras hade E ingen bebis i magen".
"Nej, det stämmer. Och snart är bebisen klar och vill komma ut."
"Men hur kommer den ut egentligen? Kommer den genom snippan?"
"Ja, det gör den faktiskt"
"Nej, så tokigt. Det går ju inte"
"Jo, bebisar kommer ut genom snippan. Konstigt va, att en bebis kan komma ut där"
"Men, de borde ha fönster och en dörr som de kan komma ut genom"
"Ja, tänk, det vore ju bra"
"Men, hur kommer de ut?"
"De ligger i magen och växer och när de har vuxit klart kommer de ut med huvudet först"
"Gör det ont när bebisar kommer ut genom snippan"
(Här funderade jag på om jag skulle berätta HUR ont det gör... :-))
"Ja, det gör ont när bebisar kommer ut, men det är bara en kort stund. Och så fort bebisen är ute så slutar det att göra ont. Det gjorde ont när både du och I föddes, men så fort ni var ute så kändes det bra igen."
"Jag tycker de borde ha en dörr och fönster"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar