Precis som förra året när vi skulle försöka summera vad som kännetecknade familjen under året som gått kan vi konstatera att även i år är "vakenhet" ett konstant tillstånd för vår familj. Men det största som hänt är kanske att vi fått ytterligare en flicka - och A har slutat må illa! P har slutat sitt jobb och startat eget och E har blivit en "stor" tjej.
Månaderna innan I kom var tuffa. Jag hade extremt mycket på jobbet samtidigt som illamåendet, foglossningen och förvärkar tog ut sin rätt. Sista månaden fick jag utegångsförbud av barnmorskan och läkaren. Det blev ett himla pysslande med lämning och hämtning som P och släkten delade på. Stort tack!
I sov riktigt bra i början. Hon spontansomnade på golvet en gång - jag trodde hon var död. Något sådant hade jag ju aldrig varit med om. I följde med mig på konferens och på möten de första månaderna. Sen vände det och Is sömnmönster liknar nu Es som bebis även om I sover mkt bättre. Vi vaknar "bara" 1-3 ggr i timmen.
Det var en stor omställning för oss alla med en ny medlem i familjen, men störst för E. Ordentliga tjuvnyp blandades med pussar och kramar - och gör fortfarande. I däremot beundrar sin storasyster något enormt. E behöver bara visa sig så börjar hon att skratta. Nu vid 9 mån kryper (eller stapplar) I efter E och ropar "Ea, Ea".
Sommaren var precis vad vi behövde - trots det tråkiga och kalla vädret. Det var skönt att få så mycket tid tillsammans hela familjen och vi upplever att hela familjen blev mer harmonisk efter det. Vi landade i att vara fyra, jag i att ta hand om två barn - vilken tid det tar! Jisses. Man kan ju ge sig på att när alla väl är påklädda så behöver något barn bajsa, eller den lilla behöver sova när det är dags att laga mat till den stora osv.
E var överlycklig när det var dags för förskolan igen. Hösten har dock kantats av feber i åtta omgångar mellan september och november. Och däremellan några förkylningar. I fick sin första förkylning när hon var en vecka och det är inte många veckor hon har varit frisk/snuvfri sedan dess.
E fick en adventskalender av mormor och EO. Attans så svårt det har varit att hålla sig från att inte öppna alla luckor på en gång. Varje dag har E tittat på lucka 24 och sprudlat av glädje över att snart, snart är det julafton. Och visst blev det julafton även i år - en urmysig sådan. Tack allihopa!
Årets roligaste
- Bada i solnedgången i stora vågor (P och E)
- Att se Es min när hon fick smaka godis. (Hon spritter i hela kroppen och säger "jag är så glad, jag är så glad". )
- Alla nya bebisar som fötts detta år.
- Att träffa min kusin P igen, det har betytt mycket för mig!
Årets jobbigaste
- Sömnbristen
- Illamåendet (trots att det bara var tre månader under detta år)
- Att ta hand om två barn och hemmet - älskar mina barn, men hatar att vara hushållerska.
- Alla andra dagar med surmamma. (Ps kommentar)
- Att känna att jag inte räcker till, att jag tappar humöret alltför ofta för att det ska kännas bra. (As kommentar)
Årets galnaste (och härligaste)
- Att få ett barn till. Hur gör de som har tre, fyra, fem eller nio barn (som en kollega på mitt jobb)?
Årets knasigaste (larvigaste)
- Larviga tanten som E kallar henne. När jag var gravid med I stötte jag på en tant på trottoaren som skrek åt mig att jag skulle dra in magen. Jag tog för mycket plats enligt henne. Så stor var jag faktiskt inte och det är rätt svårt att dra in en gravid mage.... I höstas när jag hämtat E stöter vi på henne igen, denna gång tillsammans med en kompis till E och hennes mamma. Det var gott om plats på trottoaren trots att vi gick två barnvagnar i bredd. Larviga tanten skriker åt oss att vi ska flytta på oss och att man inte får gå två i bredd. (Undra om hon skulle skrikit åt oss om vi inte hade haft barnvagnar?) Jag blev tvärilsk och sa till henne på skarpen. Sedan dess frågar E ofta om jag inte kan berätta om larviga tanten.
Årets populäraste
- För Is del är mamma populärast tätt följd av E. Pappa är roligast att busa med.
- För E har höjdpunkterna under året varit att gå på teater och se "Rut och Knut leker doktor" - vilket vi har gjort väääldigt mycket hemma också. Att jag har startat gymnastikgrupp där nästan alla av Es kompisar går. Att få vara med våra närmaste! Räkna och lära sig bokstäver. Bygga koja i soffan eller ha gymnastik i soffan. Klädmässigt är det bara klänning och strumpbyxor som gäller - eller Pippikläder. "Mamma, du är inte fin som jag är" Och de få gånger jag har klänning eller kjol säger E med beundran i rösten. "Åååå så fin du är mamma." Hon kan till och med få raseriutbrott över att I inte får ha klänning på sig.
- För min egen del måste jag säga att jag uppskattar de gånger jag har varit ute själv utan barn. Nu senast kände jag mig så lätt och insåg att jag säkerligen var en 20-30 kg lättare - ingen barnvagn, barn, matkassar, skötväska, stenar och pinnar.
Vi är otroligt glada över att vi har sådana fantastiska vänner och fina familjer! Vi kanske inte alltid är så bra på att visa det, dåliga på att höra av oss, men vi gillar er skarpt!
Ett riktigt Gott Nytt År!
