I fredags hämtade mormor och opa E på dagis och åkte hem till sig. Redan på morgonen, när jag lämnade E och berättade för henne att de skulle hämta henne, började hon ojja sig. Inte poppis.
På kvällen åt jag och A plockmat i soffan med lilltjejen. Vid 20-tiden längtade vi efter E och slog en signal. Det första vi hörde var "jag vill åka heeeeeeeem". Hugg i hjärtat. Vi är värdelösa. Varför lämna bort ett barn när man ändå har ett kvar hemma? Det var ju inte så att vi kunde sova, gå ut eller nåt som barnfria gör.
Dock verkar E ha tagit det mycket bättre, trots protesterna. Enligt mormor sov du från 21 till 8 och har haft hur kul som helst när du var vaken. Summa summarum, första natten borta gick bra. Men det är skönt att du är hemma igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar