Valborg

Efter landet drog vi upp till Knivsta för att hälsa på IMM och kolla in deras nyrenoverade torp. Fantastiskt fint! Nu är huslängtan mer eller mindre permanent i både mamma och mig.

Stor valborgseld bara för oss på traditionenlig plats (två gånger är en tradition va?) och tillhörande korvgrillning - med tre meter långa grillspett pga värmen.

Tack!

Valborg 2

Valborg 3

Valborg 4

Landstaging

Farmor och farfar har köpt ett nytt, större "land". Eller, ja, de har köpt en permanentvilla på 167 kvadrat som ligger på "landet". I helgen var det dags att börja röja, kasta och köra över saker från gamla landet. Det som i stan kallas homestaging handlar här helt enkelt om att köra bort 20 år gamla grejer så att spekulanter får en bra bild av gamla landet.

Jag och E åkte ut med farfar i lördags. A+I drog till mormor och opa för att krya på sig efter det elaka dagisviruset.


E var mest fascinerad av våningssängen hon och jag sov i. Lärde sig raskt att klättra upp i överslafen och trivdes väldigt bra där uppe. Ville helst att vi skulle sitta där hela tiden - tillsammans med apan, papegojan och ET. Du vaknade iskall andra natten (inget täcke som vanligt) och klättrade upp själv för att värma dig. Trångt, men ack så mysigt. Vi har också passat på att grilla, äta räkor (A allergisk) och glass. Det sista mest poppis hos E.

På valborg kom mamma och I och hämtade oss.

Fredagsmys

I fredags var vi (äntligen) hos P+E i deras nya hus. Vi har inte träffat dem på jättelänge, men nu blev det äntligen av. Cyklade hem från jobbet. Jag och E gick och hämtade bilen på Statoil. Barnstolen i vagnen och hon på ståbrädan bakom.

Det tar alltid sån tid att hämta ut bilarna, till skillnad från Avis, Europcar och allt vad de heter. Men Statoil ligger bra till och har bra priser. Perfekt för billösa barnfamiljer mao.

Hem, sätta in andra bilbarnstolen, duscha, byta om, packa ner alla bäbissaker och stuva in hela familjen. Sen styrde vi kosan till Sollentuna. Eniros vägbeskrivningar är löjligt detaljerade: Följ Norrtullskopplet 60 m, fortsätt in på E4 120 m, fortsätt in på E18...

Borde finnas en separat Eniroversion bara för Stockholm. Typ: kör till Roslagstull, kör E18, sväng av vid avfart 192, ta andra höger, stanna vid nr 2, pang du är framme.

Väl framme gick vi husesyn, utväxlade paket och tog en drink. E gick direkt på ost, kex och jordgubbskompott. Tror det var det senare som lockade mest.

Var lite blyg och lyckades kissa på sig. Bytte till kopyjamasen. Spelade lite fussball. Smarrig förrätt och därefter grill på altanen.

E trivdes som kossan ... ehh... barfota i gräset. Sprang och hämtade sin saft för att kunna skåla med pappa ett och pappa två (hedersutmärkelse till P!), spillde ner kopyjamasen.

Hrm, inga mer kläder med. Tur att du fick en jättefin klänning av P+E. På med den.

Grillad varmrätt och därefter välling och S-O-M-N-A i soffan. Första gången borta! Fantastiskt. Lilltjejen sov likaså varför vi kunde sitta som vanliga vuxna i soffan, dricka kaffe, äta jordgubb- och kiwikompott med citronfromage och sippa på ett fantastiskt dessertvin (Niederburg?)

A styrde bilen hemåt, barnen sov fortfarande. Lyckades få E i säng utan att vakna. I var hungrig.

Tack för en fantastiskt kväll. Så underbart mysigt att se er och ert nya hus - och samtidigt bli så oerhört väl omhändertagen. Precis vad vi behövde.

Helg

Vad har vi gjort i helgen? Jag och I (lilltjejen) tog en prommis i lördags på stan. Efter ett tag somnade hon i vagnen och jag passade på att lämna tillbaka kläder och köpa lite nya. När vi kom hem hade E kommit med mormor och opa. Stor glädje. I går grillade vi, trots storm på balkongen. Mamma nattade E.

Idag har J+N+F varit här. Hon är snart nio månader och sitter upp. E tyckte det var jättekul att leka med henne och pratade mycket om henne när de gått. Hoppas vi kan träffas snart igen, senast var i december över brunch. Pga graviditeten har vi missat glögg OCH 30-årskalas med dem. Skönt med vänner som alltid finns där.

På em har A packat, ska på konferensen med jobbteamet i morgon. Tar med sig I. Jag och E är själva hemma. Vad ska vi hitta på för skoj... Kanske äta något som bara hon och jag gillar, kolla Nicke Nyfiken och skratta?

E:s första bortanatt efter lilltjejens födsel

I fredags hämtade mormor och opa E på dagis och åkte hem till sig. Redan på morgonen, när jag lämnade E och berättade för henne att de skulle hämta henne, började hon ojja sig. Inte poppis.

På kvällen åt jag och A plockmat i soffan med lilltjejen. Vid 20-tiden längtade vi efter E och slog en signal. Det första vi hörde var "jag vill åka heeeeeeeem". Hugg i hjärtat. Vi är värdelösa. Varför lämna bort ett barn när man ändå har ett kvar hemma? Det var ju inte så att vi kunde sova, gå ut eller nåt som barnfria gör.

Dock verkar E ha tagit det mycket bättre, trots protesterna. Enligt mormor sov du från 21 till 8 och har haft hur kul som helst när du var vaken. Summa summarum, första natten borta gick bra. Men det är skönt att du är hemma igen.

Tack

Ibland är man så trött att man inte kan uttrycka sin tacksamhet. Snarare är man precis tvärtemot hur man känner innerst inne, dvs man är lite smågrinig, tjurig och allmänt trött mot de man möter och pratar med.

Så då får man ta såna här tillfällen att tacka familj och vänner för att ni finns där för oss. En barnvakt här, ett uppiggande samtal där och en skojig sak på mejlen är precis vad man behöver.

Även om vi inte riktigt förmår uttrycka det alltid. Tack.

Immunförsvar vs dagisbakterier

Det sägs att bebisar har ett medfött immunförsvar, som skyddar dem ett par månader. Eller så länge de ammar.

Ha!

Ingen match för de elaka dagisbacillerna. Lilltjejen har varit förkyld i två av sina tre levnadsveckor. Tacka vet jag snorsugen och koksalt.

Vuxen på riktigt

När man oroar sig för sina egna föräldrar är man vuxen på riktigt, har någon vis person säkert sagt. I veckan blev jag vuxen, då pappa fick tillfällig minnesförlust, eller, håll i er, Transitorisk Global Amnesi.

Vilket yttrar sig i att man tillfälligt inte kan pränta in minnesintryck. Dvs man minns vad man heter, har för bil och hemnummer. Men vet inte hur man kommit till den plats man står på eller vad man gjort de senaste timmarna.

Mycket läskigt innan vi fick reda på vad det var; och att det var övergående. En stor eloge till Vårdguiden som guidade ambulansen till platsen.

Idag la farfar ifrån sig mobilen (vanlig minnesförlust...) varpå oron infann sig. Har man en gång öppnat dörren antar jag att man inte kan stänga den igen. Skönt att det gick bra hur som helst.

Första badet